Tom med den lilla med skadat ben lyckas efter mycket om och men ta sig upp på trätrallen.
Jag ligger på magen på trallen och blir nästan överfallen av andungar. Men oj vad de fick jobba för att ta sig upp på trallen som , där finns det kämpaglöd.
Nu när det är så varmt så man inte vet om man ska vara inne eller ute, önskar jag att jag var en and.
Änderna vid stugan är produktiva i helgen kom mamma and upp med ännu en ny kull med små dunbollar.
Jag har berättat om dem tidigare, de är otroligt tama.
jag har en teori ! mamma and är säkert uppvuxen där så hon vet att vi inte är några farliga människor.
Annars borde hon inte ta sina nyfödda upp till oss.
I fredags kväll visade hon upp sex små ungar , den ena haltade.
Och i lördags när hon kom var det endast fem kvar, naturen tar hand om dem som inte har kapacitet att klara sig fullt ut.
4 kommentarer:
Jaha, nu forsar mina tårar ner för kinden, stackars lilla and =( Men nu är den på ett fint ställe där man inte behöver ha ont.
Superfina bilder iallafall, jag trodde inte änderna fick ungar så sent på året.
Ses snart, kramar
How cute are your feathered friends!! So precious (and fuzzy)!
Så söta! Visst är det så men lite sorgligt är det att den lilla anden inte hann få vara and så länge.
Vilka söta som dunbollar ni fått som husdjur och så tama. Vilken lycka att få komma dem så nära.
Skicka en kommentar