torsdag 30 juli 2009

Småbarnsmammans reflektion är ålder, jag fortsätter på samma tema.
När jag var barn var jag ofta hos min moster på hennes stora gård.
Där fanns det en stor ladugård med massor av djur och en maskinhall, för mig som kom från "stan"var otroligt spännande.
Där har jag varit med om att föl fötts och alla dessa små griskultingar som sprang runt och bara var så söta.
Grusgången fram till huset krattades alltid så det bildades ränder, och där gick hönsen även på gården och pickade.
Mamma och pappa sa alltid att den här gården var ett mönster jordbruk och min morbror som jag aldrig sett var en lokal "politiker höjdare".
Härom dagen var jag tillbaka till gården för att med egna ögon se vad jag hört.
Vanvård och misskötsel kan förstöra ens synintryck, men minnes bilden kan de aldrig ta ifrån mig.
Det enda jag kan säga är att jag känner sorg över gården ,och att min släkting inte la av när det gick överstyr.

7 kommentarer:

Viola sa...

Ja, det är trist när det inte blir som det en gång var...

Vi har ju en gård i Norr som vi ser till att vårda just för att kommande generation ska få uppleva tiden som var.

Just för stunden så uppskattas det inte, men jag vet att det brukar gå över.

Hej från mig!

Chesney sa...

What an emotional picture and story! Grass can grow, paint can peel, but I bet you could still see you running around there giggling! Memories never fade!

Helena sa...

Ja, det är hemskt att det ska behöva bli så, synd framför allt om djuren men även om ägaren som du sa "inte la av" i tid.

annette sa...

Så tragiskt, men som Du skriver så kan ingen ta ifrån Dej Dina minnen för dom är Dina och bevarade för all framtid hos Dej!

Ha en skön Helg!

annette

Trebarnsmamman sa...

Ja, tänk vad en gård kan förfalla med "fel" ägare. Men jag måste erkänna att jag såg din bild från din beskrivning av din barndom tydligare än bilden på fotot ;)

rajson sa...

Nu när jag har åkt bil en hel del så har sett många övergivna gamla hus. Tänker alltid att dessa byggdes upp av några som hade drömmar. Kanske fick de ett fint liv men ingen som ville ta över.Åter igen önskar jag att väggar kunde berätta!
Hoppas du har det gott mitt i semestern tros det små ruggiga vädret!

annieverse sa...

Åh så sorgligt att det blev så. Men du får vara tacksam för de fantastiska barndomsminnena. Och så hoppas vi att gården en gång får "rätt" ägare som får den att blomstra igen.