Veckan går fort , det bara smäller till och vips så är det torsdag igen.
Men jag gillar att reflektera och den här ggr funderar jag på åldrandet, och bilkörning.
Ganska naturligt att livet blir lite långsammare på ålderns höst.
Lugnt och skönt är livets melodi!
Bilen är en del av många människors liv, en källa till frihet som man får vara glad över att man har tillgång till.
Men när man väljer att åka på småväger och långsamt så kanske det är dags att ta sin riktig funderare över bilkörningen.
Nu kommer vi till det som jag ägnar en del funderande över, hur får man en kär närstående att förstå att nu är det dags att lämna ifrån sig nyckeln till bilen.
vad andra reflekterar över hittar du hos trebarnsmamman
13 kommentarer:
Oj, det var inga lätta funderingar du hade den här veckan. Det är inte lätt att försöka förklara för någon att personen i fråga inte är en lämplig bilförare längre. Finns det inga sjukdomar det går att dra i och försöka med fråga om personen är yrslig, tankspridd, eller går det att vrida på huvudet fullt ut för att se trafiken? Att kanske förklara för personen att man är orolig och frågar för att man är rädd om honom/henne och inte vill att han/hon kör av vägen t.ex.
Åh det är jätte, jättesvårt! För faktum är just det att man kör sämre när man blir äldre. Faktiskt kan man komma att köra riktigt uruselt. Men hur får man någon att förstå att man inte längre kan det man tidigare kunnat? Det är ju väldigt känsligt! Jag tror att det viktigaste är att föra en dialog, att våga prata om det, att våga reflektera. Kanske försöka hitta andra lösningar på transporter. För det är ju det, att många är väldigt beroende av bilen. Man kan nog aldrig tvinga någon att lämna ifrån sig bilnyckeln p.g.a. åldern men man kan kanske visa på riskerna man utsätter sig själv och andra för genom att vara en dålig bilförare.
Sedan tycker jag inte det är fel att välja att köra mindre trafikerade vägar, utan snarare en väg mot insikten att man inte är lika duktig längre.
En väldigt intressant reflektion. Jag kommer ihåg när min farfar slutade köra bil, han gav bara bort nyckel till min farmor en dag och sa att han inte ville köra mer. Vilket var riktigt klokt av honom. Efter något år så kom han på att han skulle köra bil igen men det fick han inte.
Jag kanske inte har några bra råd att ge om ämnet men jag kan ju tänka mig att det bästa är väl att sätta sig ner och prata om körning och trafiken osv.
Lycka till.
Ja, det är inte det lättaste..........är i samma situation själv. En känslig fråga och när man tar upp den så blir det sura miner. Men min far, han kör bara korta stäckor till affären och ibland upp till oss. Annars åker de buss, så det är väl tur. Men lite grejor har det ju hänt. Han har till exempel backat på en bil, som stod på gatan vid garageinfarten. Den hade ju inte stått där när har klev in i sin bil...........Lycka till! /Anette
Oj, oj, oj. Ja, det är inte en lätt sak detta. Minns när farfar blivit för skraltig för bilkörning men inte ville inse det. Välrdskriget bröt ut då! Pappa kämpade och till slut såldes bilen för att få farfar från ratten. Han var arg! Ja kan förstå de äldre också för isoleringen blir så påtaglig om de inte kan ta sig dit de vill som tidigare. Gäller att ha anhöriga som hjälper dem mycket då, och det är det ju inte alla sm har.
Vilken tuff tanke...
Allt handlar väl om vilken relation man har och hur personen är.
Till min morfar sa jag
- Du skulle göra mig glad om du slutade köra själv och låta bilen stå.
Folk hälsar inte på dig,de "hytter" näven åt dig.
Det tog 2 veckor,sen ställde han bilen.
JAg har fortfarande dåligt samvete, för jag tyckte att ngt "dog" inom honom...
Men valet att låta honom fortsätta hade varit värre..
Hej från mig!
Som "gammal" pensionär märkte jag att min syn blev sämre, och intresset för bilkörning avtog, så bestämde jag mig för att sälja bilen. Det har jag aldrig ångrat, man slapp en massa kostnader, som t.ex försäkringar, garagehyra, pengar som man kunde åka både buss och taxi och ändå få över till annat.
Det där är jättesvårt!
Min far fick beskedet från läkaren efter att han hade fått flera strokes. Kanske du kan tala med personens läkare så att beskedet kan komma från en "auktoritär" person??
Pratade precis med en om samma sak! de hade gömt bilnyckeln för att den äldre mannen inte skulle kunna ge sig ut och köra mer.
Ja du . det var ingen lätt fråga .. många anser att de är bra bilförare även om de inte är det .. och så är det ju det du skrev i början ..friheten .. har man först haft bil kan man inte vara utan för då förlorar man sin frihet . så många vill ha bilen just för den saken skull ... sin frihet
ha en bra dag
kram
En svår fråga. Jag har inte behövt säga det till någon. Hoppas jag själv inser dnär det är dags att lägga av.
Mina kloka föräldrar slutade självmant att köra när de var runt 65. Men hade gångavstånd till stormaknad och möjlighet att handla, det tror jag gjorde valet lätt för dem.
Jag läste en artikel i ämnet för några dagar sedan, där man föreslog att gamla skulle fräscha upp sina kunskaper och sin teknik på körskolan. Jag tycker det var en intressant tanke. Dels får den gamla bilföraren träna och förnya trafikkunskapen, dels kanske de inser hur mycket det krävs för att få ett nytt körkort om man kör upp idag.
Så mitt tips är om de gamla inte vill ge upp nyckeln, prata om att ta lektioner igen. Kanske tar de som inte inser sin begränsning kanske ännu mer illa upp av en sådan tanke? Man får nog välja sina ord där med förstås.
Oj, det där är nog inte lätt! En anhörig till mig försökte få sin ingifta äldre anhöriga att inse att det var dags att sluta, och i det här fallet var det verkligen dags att sluta för demensdiagnosen var mindre än ett år i framtiden, men icke! Personen körde rätt över rondeller, mosade plåten på en relativt ny bil och det var väl ett rent under att inget alvarligt hände.
Men jag har också hört nyligen om ett fall där nya glasögon rådde bot på den taffliga bilkörningen som uppstått under senare tid.
Skicka en kommentar