Dagen började med att min kollega M ringde och undrade var jag var någonstans, hemma sa jag.
Har du glömt att vi börjar en halvtimme tidigare i dag och ska vara på möte! Vid det påståendet var jag bara tvungen att erkänna "ja sa jag lite tystare"...
Det var bara att trä på sig byxorna och slänga sig på cykeln för att åtminstone se ut som man var på rätt ställe lugn och fin.
I dag hade vi beställt solsken för vi skulle ut i skogen och grilla med jobbet..
Något blev fel i beställningen för det spöregnade och vi fick äta halvgrillade chivapcici, men det var gott det med, iallafall tog det slut!
Sen ringde en kollega och undrade var vi var, i skogen sa vi och kom på att vi glömt henne...sätt på kaffet så kommer vi!
Det var då det hela bara blev för mycket!!! vi satt fast med bussen i skogen i leran!
Bara att ringa kollegan som höll på med kaffet till oss, snälla fixa en ny buss och leta dig hit ut i skogen och hjälp oss bönföll vi.
Kollegan J är en trofast vän och kom efter ett tag puttrande ut i skogen till oss och efter en del trixande kom vår lerinpackade buss loss och vi kunde ta oss till jobbet för att avsluta dagen.
Nu när jag sitter här och huttrar av köld så får jag en stark känsla av att jag inte varit i synk en endaste ggr idag!
Bara att hoppas att i morgon blir en annan dag
3 kommentarer:
Oj, det låter som en jobbig dag. Börjar det sådär så brukar det hålla i sig, men lika bra att ta allt "elände" på en gång.
Sådder, jo, det där resonemanget känner jag igen........att nästa år så blir det inte så mycket.......konstigt att man glömmer så fort *ler*. /Anette
Gött att höra att ni kom hem till slut!
sådana där dagar känner jag allt för väl igen...Men mitt värsta är nog när jag häromdagen lämnade bilen på parkeringen vid jobbet med nyckeln i och tändningen på! Jag undrar var mina tankar var just då?
Glad Påsk
Skicka en kommentar